Projektbeskrivning.

Blev ombedd att förklara lite närmare om mitt projekt. Det jag gör är helt enkelt att jag har skapat en person som blir besatt av en annan person, som jag valt kalla för Hanna och bestämmer sig för att stalka henne. Jag för dagbok över vad som händer under de här dagarna, samlar på mig objekt som på något sätt rör Hanna. Det kan vara allt ifrån kvitton som stalkern snott från platser där hon varit, till fotografier som stalkern smygfotat och sedan framkallat. Jag spelar ju då denna stalker och dokumenterar vad jag och Hanna gör tillsammans i form av en dagbok. Vad som är sant i denna dagbok har jag valt ska vara suddigt och betraktaren får ej veta hur verklig denna historia verkligen är. Min tanke är sen att det ska resultera i en installation som tar form av ett rum, där jag iscensätter stalkerns sjuka besatthet av Hanna. 

Min inspiration till detta projekt kommer till stor del utav Sophie Calle som gör något liknande då hon följer efter en man till Venedig. Hon har också gjort åt andra håller då hennes mamma anlitar en detektiv som ska följa efter henne. Hennes arbete brukar oftast vara just i form av dokumentationer och fotografier, som jag blivit inspirerad av. 

Personligen så tycker jag att människan och psykologin är intressant. Då mitt arbete blir en slags undersökning in i denna stalkers personlighet så kopplar jag det också till mitt intresse av psykologi. Teater har också varit en stor del av mitt liv och att "spela" denna personen, fast mer live, är också ett sätt att utmana mina gränser för hur jag kan och vågar spela min teater. 

Huvudsakligen så kommer min redovisning ändå kopplas till min installation. Även om mitt arbete är väldigt personligt och handlar mycket om vad som sker inne i mig. Så är det ändå min installation som kommer vara det jag väljer att visa upp. Fast jag har inte riktigt valt hur detta ska redovisas än i och för sig. Tanken är att detta rum där min installation kommer ta plats, ska vara obehaglig och även fylla åskådarna av obehag. Det ska vara lite som att besöka en brottsplats, stalkerns hemliga gömma.

Min resa i mitt projektarbete hittills har delvis varit roande, lite konstigt och jag har känt mig riktigt äcklig när jag tänker på att det faktiskt finns stalkers på riktigt. Men att sitta och skriva, dokumentera, samla på sig olika objekt och en massa annat har varit roligt och intressant. Fotografera har också varit roligt, främst då jag älskar att fotografera och just smygfota, ja det är ju något jag är bekant och bekväm med sen innan. Men också just att sätta sig in i en sjuk människas personlighet har nog varit det mest intressanta. Det är med skräckblandad förtjusning jag gör detta projekt. Jag är långt ifrån färdig, men det känns som att den tiden som varit ändå lett mig en bra bit på vägen. I början hade jag ingen aning om att jag skulle välja Hanna och bara arbeta kring Hanna. Jag visste heller inte att jag skulle börja arbeta med en installation.

Imorgon är det måndag, en vecka kvar, dags att sätta fart.