Vi har nu avslutat projektet Frölunda och ska utifrån dom två veckorna ha kommit på en ingångspunkt i ett 4 veckors gestaltningsprojekt.
Under två veckor så har jag varit i Frölunda och fotograferat människor i smyg. Fotografi är en väldigt personlig del av mig själv och människor är det motiv jag oftast väljer att fotografera. Kameran är alltid med mig även när jag inte befinner mig i Frölunda. Därför föll det sig ganska naturligt att få en bild av Frölunda genom kameran.
Jag blev inspirerad av att smygfota folk och funderade lite på hur jag ska gå tillväga. Min idé är att utforska människor lite mer och vad dom gör. Därför blir min ingångspunkt att följa efter folk på stan. Jag hade inte tänkt att 'stalka' folk, det får ni inte tro. Men jag ser det som en utmaning att följa efter och se vad vanligt folk gör på stan. Det är spännande, det är läskigt, känner mig nästan lite 'creepy' och det är något jag aldrig annars skulle få för mig att göra. Därför tycker jag det är spännande att prova på att göra det.
Det kanske bara är något jag just provar på att göra. Det är som sagt en ingångspunkt som mycket väl kan bli något annat. Speciellt som detta är något jag känner är lite läskigt och vågat. Kameran är också något som jag funderar på att lägga på is. Speciellt då det kanske kan vara lite för vågat att lägga upp information om personerna kopplat till en bild. Jag vill inte att dessa människor jag går efter ska kunna upptäcka vad jag 'utsatt' dom för. Därför ställer jag mig etiska funderingar till min ingångspunkt. Är det verkligen ett så klokt projekt? Är det värt risken att bli upptäckt?
Men det är definitivt värt att prova på. Sen är det ju jag själv som sätter gränserna för vad jag vågar och inte vågar. Jag anser också att det är jag själv som väljer om det ska läggas upp på nätet eller inte. Kan ju alltid välja att bara prata om vad jag gör på min blogg och inte publicera några bilder.
Å andra sidan är jag intresserad av appropriering, som är att ta ett objekt och sätta det i ett annat sammanhang (ungefärlig förklaring). Vilket jag blev intresserad av när jag i fredags tog ett spontant fotografi på en dam med en speciell frisyr. Det kopplade jag direkt till Erwin Olaf som jag tidigare pratade om i min uppsats till Beatrice. Då han också har fotograferat en dam i samma frisyr och till och med liknande posé. Bilden jag tog är den i inlägget nedanför.
Erwin Olafs bild kan ni se på denna länken.
http://www.erwinolaf.com/#/portfolio/grief,_2007/gallery/grief,_grace_portrait556/
Ja, så jag har väll egentligen två ingångspunkter då ja. Får se vart det här kan sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar