Framkallar

Idag ska jag framkalla foto på det hederliga gamla sättet bland giftiga kemikalier och röda lampor.
Började igår med att framkalla och har inte haft tid att inreda min installation, men jag har valt rum uppe på vinden, det har börjat komma upp saker på väggarna och snart snart är fotona på plats och jag kan sätta fart på allvar innan helgen. Har också haft många problem med min gestaltning, till exempel så visade det sig att mörkrummet var tvunget att bokas i förtid och jag fick skjuta upp det två gånger, sedan blev det översvämning på grund av att blev läckage i fotobadet igår kväll och därför fick avsluta mitt framkallande tidigare på kvällen än vad det var tänkt. Idag måste jag hinna klart.
Imorgon ska jag också på redovisningshandledning, jag hoppas det kommer gå bra. Stressen är stor och jag stressar nästan så fort att jag tvättar händerna samtidigt som jag torkar dom. Allt går i slow motion samtidigt som tiden är snabbare än jag hinner blinka. Jag har massor att göra, samtidigt som jag märker att det snart inte finns mer att göra. Men då hittar jag hela tiden mer att göra. Gaaah, denna stressprocess!

Projektbeskrivning.

Blev ombedd att förklara lite närmare om mitt projekt. Det jag gör är helt enkelt att jag har skapat en person som blir besatt av en annan person, som jag valt kalla för Hanna och bestämmer sig för att stalka henne. Jag för dagbok över vad som händer under de här dagarna, samlar på mig objekt som på något sätt rör Hanna. Det kan vara allt ifrån kvitton som stalkern snott från platser där hon varit, till fotografier som stalkern smygfotat och sedan framkallat. Jag spelar ju då denna stalker och dokumenterar vad jag och Hanna gör tillsammans i form av en dagbok. Vad som är sant i denna dagbok har jag valt ska vara suddigt och betraktaren får ej veta hur verklig denna historia verkligen är. Min tanke är sen att det ska resultera i en installation som tar form av ett rum, där jag iscensätter stalkerns sjuka besatthet av Hanna. 

Min inspiration till detta projekt kommer till stor del utav Sophie Calle som gör något liknande då hon följer efter en man till Venedig. Hon har också gjort åt andra håller då hennes mamma anlitar en detektiv som ska följa efter henne. Hennes arbete brukar oftast vara just i form av dokumentationer och fotografier, som jag blivit inspirerad av. 

Personligen så tycker jag att människan och psykologin är intressant. Då mitt arbete blir en slags undersökning in i denna stalkers personlighet så kopplar jag det också till mitt intresse av psykologi. Teater har också varit en stor del av mitt liv och att "spela" denna personen, fast mer live, är också ett sätt att utmana mina gränser för hur jag kan och vågar spela min teater. 

Huvudsakligen så kommer min redovisning ändå kopplas till min installation. Även om mitt arbete är väldigt personligt och handlar mycket om vad som sker inne i mig. Så är det ändå min installation som kommer vara det jag väljer att visa upp. Fast jag har inte riktigt valt hur detta ska redovisas än i och för sig. Tanken är att detta rum där min installation kommer ta plats, ska vara obehaglig och även fylla åskådarna av obehag. Det ska vara lite som att besöka en brottsplats, stalkerns hemliga gömma.

Min resa i mitt projektarbete hittills har delvis varit roande, lite konstigt och jag har känt mig riktigt äcklig när jag tänker på att det faktiskt finns stalkers på riktigt. Men att sitta och skriva, dokumentera, samla på sig olika objekt och en massa annat har varit roligt och intressant. Fotografera har också varit roligt, främst då jag älskar att fotografera och just smygfota, ja det är ju något jag är bekant och bekväm med sen innan. Men också just att sätta sig in i en sjuk människas personlighet har nog varit det mest intressanta. Det är med skräckblandad förtjusning jag gör detta projekt. Jag är långt ifrån färdig, men det känns som att den tiden som varit ändå lett mig en bra bit på vägen. I början hade jag ingen aning om att jag skulle välja Hanna och bara arbeta kring Hanna. Jag visste heller inte att jag skulle börja arbeta med en installation.

Imorgon är det måndag, en vecka kvar, dags att sätta fart.

A beginners guide to stalking!

Här har ni en länk, den beskriver exakt hur man ska göra när man stalkar någon.

http://www.adammaxwell.com/short-stories-flash-fiction/a-beginners-guide-to-stalking/

En roll!

Sophie Calle är en konstnär som jag inspirerats av i mitt gestaltningsprojekt. Hon stalkade en man en längre tid. Tidagare har jag ju smygfotat människor på stan och fått riktigt bra bilder, men då har bilderna varit opersonliga. Nu bestämde jag mig för att testa på hur det är att följa efter någon, vilket jag nu har provat under två veckor.

Hittills känner jag mig riktigt creepy och är nästan lite äcklad över att ha iklätt mig denna rollen. Detta är ju inte jag, ja normalt sett då. Jag följer ju faktiskt efter folk på stan och tar reda på saker i deras liv. Ingen har varit medveten om mig ännu, men jag är alltid lite rädd att bli upptäckt.
Upptäcka saker OM dessa människor gör jag också.

Men hur jag ska få allt förföljande till samlade objekt har jag klurat mycket på. Denna veckan har jag börjat föra dagbok över dessa människor, jag framför dom som mina 'kompisar'. Det är lite som att spela en teater där jag iklär mig en roll. I min dagbok skriver jag ner vad mina 'kompisar' och jag gör. Det är lite roligt att låtsas vara en creepy person, samtidigt spännande att upptäcka saker som jag inte först trodde om den personen. Till exempel var det en liten kvinna som jag trodde kunde vara miljöaktivist och vegetarian, men det slutade med att hon skulle köpa extra god korv på saluhallen. En manlig väktare kollade runt på kvinnokläder.

Jag har också provat att fotografera lite. Hittils har jag fotograferat med mobiltelefonen, då den är svårare att upptäcka än min stora systemkamera. Funderar på att göra en dagbok med text och foton.

Jag har också funderat på att föra dagbok med hjälp av en diktafon, men det får bli om jag hittar någon som inte kostar allt för mycket.

Ja, det var nog det jag hade att skriva om den här veckan. Just det, jag kollade på en film också. En komedifilm om en lagom galen tjej som efter första dejten börjat stalka killen. 'What about Steve' tror jag den hette.

Jag är verkligen inte bra på att blogga. Försöker i alla fall.

Gestaltningsprojekt.

Vi har nu avslutat projektet Frölunda och ska utifrån dom två veckorna ha kommit på en ingångspunkt i ett 4 veckors gestaltningsprojekt.

Under två veckor så har jag varit i Frölunda och fotograferat människor i smyg. Fotografi är en väldigt personlig del av mig själv och människor är det motiv jag oftast väljer att fotografera. Kameran är alltid med mig även när jag inte befinner mig i Frölunda. Därför föll det sig ganska naturligt att få en bild av Frölunda genom kameran.

Jag blev inspirerad av att smygfota folk och funderade lite på hur jag ska gå tillväga. Min idé är att utforska människor lite mer och vad dom gör. Därför blir min ingångspunkt att följa efter folk på stan. Jag hade inte tänkt att 'stalka' folk, det får ni inte tro. Men jag ser det som en utmaning att följa efter och se vad vanligt folk gör på stan. Det är spännande, det är läskigt, känner mig nästan lite 'creepy' och det är något jag aldrig annars skulle få för mig att göra. Därför tycker jag det är spännande att prova på att göra det.

Det kanske bara är något jag just provar på att göra. Det är som sagt en ingångspunkt som mycket väl kan bli något annat. Speciellt som detta är något jag känner är lite läskigt och vågat. Kameran är också något som jag funderar på att lägga på is. Speciellt då det kanske kan vara lite för vågat att lägga upp information om personerna kopplat till en bild. Jag vill inte att dessa människor jag går efter ska kunna upptäcka vad jag 'utsatt' dom för. Därför ställer jag mig etiska funderingar till min ingångspunkt. Är det verkligen ett så klokt projekt? Är det värt risken att bli upptäckt?

Men det är definitivt värt att prova på. Sen är det ju jag själv som sätter gränserna för vad jag vågar och inte vågar. Jag anser också att det är jag själv som väljer om det ska läggas upp på nätet eller inte. Kan ju alltid välja att bara prata om vad jag gör på min blogg och inte publicera några bilder.

Å andra sidan är jag intresserad av appropriering, som är att ta ett objekt och sätta det i ett annat sammanhang (ungefärlig förklaring). Vilket jag blev intresserad av när jag i fredags tog ett spontant fotografi på en dam med en speciell frisyr. Det kopplade jag direkt till Erwin Olaf som jag tidigare pratade om i min uppsats till Beatrice. Då han också har fotograferat en dam i samma frisyr och till och med liknande posé. Bilden jag tog är den i inlägget nedanför.
Erwin Olafs bild kan ni se på denna länken.
http://www.erwinolaf.com/#/portfolio/grief,_2007/gallery/grief,_grace_portrait556/

Ja, så jag har väll egentligen två ingångspunkter då ja. Får se vart det här kan sluta.

Onsdag

Idag åkte jag ut till Frölunda trots sjukdom.

Höll mig inomhus för att ta det lite lugnt, men ändå va på plats.

Därför gick jag runt inne i köpcentrumet och tittade på folk. Fotograferade lite också, men det kändes inte så 'riskfritt' att fotografera idag. Vill inte att folk ska bli sura eller så på mig, därför fotograferar jag när det känns tryggt. Men jag såg många människor idag.

En tjej satt och grät, hennes mamma? satt bredvid och höll i nånting från apoteket, hon läste bipacksedeln. Fick att fundera på vad som hade hänt? Och om det hade något samband med vad 'mamman' höll i handen. Vet ju inte om det var hennes mamma förstås. Jag ville fota och kunna titta tillbaka på ögonblicket, fast etiskt sett så kunde jag ju inte. 

Jag satte mig sedan på Expresso House och beställde en varm choklad utan marshmallows och en chicken 'nånting' bagel. Jag fick en creme cheese bagel och en varm choklad med marshmallows. Min bagel fick jag i alla fall bytt ut, dessvärre var den nya inte så god. Försökte fota lite folk som satt och fikade, men det var svårt då jag lätt kunde bli upptäckt. Därför tog jag upp mitt skrivblock och skrev lite istället. 

Jag var i Frölunda tills det hade blivit mörkt. När jag skulle hem fotograferade jag lite människor som väntade, gick på och gick av spårvagnen. Sen åkte jag hem. 

Tankar om den här dagen. Det var skönt att vara för mig själv för en stund. Det är inte ofta jag sätter mig på ett fik ensam, eller går runt i ett köpcentrum och bara tittar på människor. Lite annorlunda att bara observera och inte interagera. Fast det kanske man gör bara av att vara där? Nä, jag vet inte.

Jag kommer lägga upp bilder senare. Är ju en sån där som bara lägger upp bilder som är redigerade.

Tisdag

Idag ligger jag hemma. Feber, förkylning.

Är det bättre imorgon så kanske jag orkar mig ut att fotografera lite i Frölunda. 

Såg att jag hade missat mötet i måndags också. :/

Får bli bättre med att kolla på Gul efter information kanske.

Har ju inte varit hemma så mycket i helgen och glömt att kolla.

Får ägna dagen åt att försöka planera vad jag vill göra i Frölunda när jag är frisk igen.
Funderar på om det är dags att söka lite handledning igen.
Men kameran ska med och fler foton lär det absolut bli.

Jag tycker om att fotografera människor och att fotografera människor när dom inte vet om det, eller inte är beredda är det bästa. Det blir naturligare. Människor tenderar att bli så stela på fotografier annars.

Måndag

Idag regnade det och det regnade mycket.
Jag fick till lite bilder idag, inte alla är i Frölunda utan även när jag är på väg mot spårvagnen inne i stan. Jag fotograferade folk i regnet, de flesta blev suddiga då jag använde ett 135mm objektiv utan autofokus. Vet inte alls vad jag gör i Frölunda? Men så länge jag har kameran blir jag inte uttråkad i alla fall.

Jag kom även på en sak idag. Det handlar om konst. Varför måste konst innehålla något specifikt budskap hela tiden? När jag visar upp en tavla, ett fotografi eller något annat så får jag frågan: vad vill du säga med det här? Men om jag inte vill säga något då? Utan bara låta mitt verk vara det det är. Något jag skapat. Om jag inte vill säga något specifikt med det jag gör. Får det lov att vara utan budskap?

Fredag

Med kameran i handen så tog jag mig en foto-runda. 

Blev några bra foton. 

Men huvudvärken gjorde att jag inte orkade så länge.

Torsdag

Ja, jag hade såklart glömt att ladda kameran.

Men jag fick med mig kaffe, ett par mackor och en bok.

Tog en buss ut till Frölunda sen eftermiddag, satte mig på ett lagom torrt ställe och existerade med min bok och min matsäck ett tag. 

Rätt kallt var det däremot och jag frös ganska snart. 

Några direkta tankar om Frölunda hann inte dyka upp denna dagen.

Men jag fick en lugn stund för mig själv.