Dyaden

Dyaden, tvåsamheten är det vanliga sättet vi människor bråkar på. I våran hemmiljö har vi våra gräl och en för slarvigt påskruvad tandkrämskork kan utvecklas till stora konflikter mellan två individer. Jag har nu läst om vad Svedberg (2007) berättar om hur individerna i en dyad fungerar. Han beskriver att när två människor möts, försöker de med detsamma mäta avståndet mellan sig och den andre. För att finna det som känns bekvämt, det sker alltid en spänning mellan två personer. Eller egentligen alla varelser, som han säger.

I en dyad, menar Sverdberg (2007) att det alltid finns tre relationer, ett jag, ett du och ett vi. Personerna ingår i samma livsrymd. Han beskriver en modell i form av en cirkel delad på mitten, vilket illustrerar de två individerna. Där efter förklarar han att när de två personerna känner sig begränsade och hämmade av varandras närvaro så krymper livsrymden (cirkeln) och det känns trångt och obehagligt. Vilket jag tycker ger en beskrivning på hur ett gräl kan ta sin början.

Denna veckan har jag målat och jag har inte målat något som ska vara fint. Det är trots allt konflikter jag ska gestalta. Jag har istället fokuserat på att måla det jag känner omkring konflikt. Målat utan att tänka och bara låta färgen och penseln gå som den vill. Jag upptäckte att jag nånstans i mina tavlor av virrvarr och känslor sökte en slags ordning. Det fick mig att tänka på att när jag är i en konflikt med någon och allt är upp och ner, söker jag mig alltid till det som är stabilt och kan stå på.