Tillbaka till GRÄNSER...
Vad har då hänt? Sist jag skrev så hade min grupp varit på yoga och fått sträcka på sig. De råkade visst hamna på senior-yoga och kände sig ju lagomt ovälkomna där. Dom verkade iallafall haft roligt.
Sedan var det frukost knytkalas. Jag blev lite förvånad över hur mycket alla hade med sig och blev lite obekväm då jag snabbt bara hade köpt med mig lite kakor från Lidl, mest för att jag hade så mycket att göra dagen innan. Men frukosten var väldigt trevlig iallafall och det blev en livlig diskussion kring bordet. Glömde berätta att vi satt på ett universitetsbibliotek och åt frukost. Såg säkert ganska udda och konstigt ut för de som satt intill. Jag reflekterade inte så mycket över att det fanns andra personer i rummet som försökte studera, men efteråt kom jag på att vi kanske störde dom. För att gå tillbaka till den livliga diskussionen kring matbordet, så måste jag poängtera att det råde ganska mycket kaos inom mig kring grupparbetet och temat kring gränser. Det kändes som att arbetet aldrig skulle gå vägen och att jag inte riktigt visste vart vi låg nånstans.
Men det blev bättre efter ett tag...
Vi hade iallafall kommit på vad som skulle göras. Under onsdagen då jag var frånvarande hade min grupp diskuterat och kommit fram till att vi skulle utföra en dumpster diving, vad är det för något undrar ni? Det är helt enkelt när man går till en matbutik efter stängningstid och tar deras mat som dom slängt. Oftast mat med kort datum eller datum som gått ut. Datum, ja just ja. Jag höll ju på att glömma, vi hade i gruppen bestämt oss för att jobba med datum under frukosten. Och vi skrev ner datumen från alla möjliga olika saker hemma, för det mesta i köket. Dessa ska vi sedan använda oss av i vårat arbete tillsammans med allt annat vi gör. När vi satt och diskuterade om dumpster diving så kom vi in på att laga mat av det vi hittar och sedan kanske bjuda klassen på något. Får se hur det blir med det.
Dumpster Diving
Jag som är lite extremt bakterierädd, tyckte det var att gå över gränsen alldeles för mycket att rota i andras sopor. Även hemma, tycker jag det är läskigt att ta ut soporna. Vet att jag är lite löjlig när det gäller sånt. Men min gräns att stiga över, blev nog att följa med och titta på allt som jag tycker är äckligt. Jag kände väll lite att vad gör jag egentligen här och att jag mest var till ingen nytta. Men att faktiskt vara med var väldigt intressant. De flesta i min grupp verkade tycka att det var lite spännande och att det var lite läskigt att göra något lite förbjudet. Men jag kände mig förvånandsvärt lugn och tyckte att det inte var nånting. Väldigt neutral skulle jag nog säga. Mina tankar gick mer till dom hemlösa och jag tänkte att det var fint att det finns en möjlighet för dom att hitta mat. Dumpster diving är tydligen i en gråzon och det finns inte någon tydlig lag som säger att det är förbjudet eller inte. Personligen tycker jag att det är löjligt att ha en lag om något som man slängt och inte längre vill ha.
Vi hittade en hel del spenat, bananer och lite sallad. Något äpple och tomat fanns också i containern. Får ju inte glömma den otroligt vackra buketten med blommor vi hittade. Jag rörde aldrig någonting och kände ett litet obehag över tanken att röra vid maten. Nästa dag skulle vi också laga maten och sedan äta den...
Vi hade ju inte alla ingredienserna som behövdes för att laga mat. Därför bestämde vi oss för att åka runt till lite olika butiker och fråga om vi kunde få maten som de tänkte slänga. Av tre butiker fick vi två nej, men på den tredje butiken blev vi bemötta av en stor glädje av att bli av med maten. Dom nästan slängde maten på oss och vi fick med oss hela en sopsäck, tre kartonger och en kasse full med mat. Mestadels kött, men också en stor mängd bröd, sallad, ädelost och mer bananer. Då det inte ens hade rört en soptunna, kände jag att det var okej att ta hem lite bröd som hade fyra dagar kvar innan datumet gick ut. Att fråga butiken om att få slängd mat, ta hem brödet och faktiskt hjälpa till att bära allt vi fick var en lagom gräns att gå över. Detta var ju något jag aldrig skulle göra vanligtsvis.
Då min bakteriefobi stang till i magen på mig, kände jag även dagen efter att det inte gick att röra vid maten vi hittat. Så matlagningen fick stå för resten av min grupp. Det såg väldigt aptitligt ut måste jag säga, men att äta maten var fortfarande att gå över min absoluta gräns och jag kände ett litet illamående bara vid tanken. Tror att det var vetskapen om vart ifrån ingredienserna kom som var jobbig. Maten blev vegetarisk och på menyn stog det: Paj med ost och spenat, ruccola sallad med safter från blodclementin, gott bröd till och en mustig (klibbig) tzatziki. Dekoren bestog av blommor från den bukett vi dumpstrat. Så här blev måltiden:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar