Lite desperat kanske?

Jag kan inte låta bli att titta in på GU:s hemsida en gång i kvarten för att se om betyget på sista kursen kommit in, som var "interaktiv gestaltning". Kanske är lite desperat?

Senaste veckan har varit jättekul. Känner äntligen att vi kommit in på mitt intresseområde. Didaktik och pedagogiken är nästan det roligaste i lärarutbildningen hittills och jag har längtat. Speciellt efter att jag var sjuk hela förra didaktikveckan. Vygotskij är trevlig läsning och diskussionen vi hade i torsdags var verkligen intressant. Boken är framför allt ett bra diskussionsunderlag, men innehåller också bra saker som jag tycker är viktiga att ha vetskap om i läraryrket. Kopplingen mellan fantasi och kreativitet är det inte många som tänker på, i alla fall så reflekterade inte jag så mycket på det innan och det är ju bra att kunna förklara begreppen för sina elever eller föräldrar till mina elever.

Nu blir det ut på praktiken/VFU igen nästa vecka. Ska bli skoj, jag gillar verkligen min handledare och ska bli roligt att träffa honom igen. Denna gången blir det att ha egna lektioner, yay. :)

Här får ni ett filmtips, den är väldigt rolig. :)

Reflektion

Allt startade med förvirring. Och jag tror det slutade där också. Det har varit en väldigt omskakande process som gjort mig alldeles yr i huvudet. Nu efteråt kan jag blicka tillbaka och försöka se vad vi åstadkommit. Jag känner att vi hann göra otroligt mycket saker under knappa två veckors tid. Vi träffades varje dag och diskuterade fram till lunch, ibland längre än så. Det har varit intensivt att jobba i en grupp med åtta personer under så lång tid. Men samtidigt kan jag bära det med mig som en viktig erfarenhet. En process är verkligen något alla bör ha upplevt. 

Först skrev vi en mind map ut efter temat gränser som vi hade fått. Där samlades hela gruppens tankar om temat och den kartan hade vi med oss genom hela vår process. När vi kände oss förvirrade, när det kändes som att vi inte visste vart vi var på väg. Tog vi fram vår mind map och använde den som en slags vägvisare.  

Vår ingång blev att fokusera på vart gränserna finns i det geografiska och hur vi rör oss. Vi diskuterade om våra vanor och mönster och om vi rör oss likadant för att det är där vi känner oss trygga. För mig blev det en förvirrad start, där vi skulle rita streck på en karta i hur vi rör oss under arbetets gång. Vi visste inte vart vi var på väg och det kändes lite konstigt att rita på kartan till en början, men samtidigt kändes det nödvändigt att ha en uppgift att göra från första början. 

Gruppen öppnade sig mycket för varandra, vilket jag tror var bra. I en öppen relation till varandra kunde vi på ett enklare sätt diskutera med varandra. Då vårt arbete blev väldigt undersökande och performativt, utförde vi olika slags aktioner. Det blev undersökning i: siffror, mäta min gräns mellan mig och en annan person, yoga – för att se om min fysiska gräns kan bli större, offentlig knytfrukost i ett bibliotek – för att utforska och bryta våra vanor, utgångsdatum – för att undersöka gränsen som någon annan bestämt, dumpster diving (sopdykning) där vi letade efter mat – för att undersöka vad man vågar göra och lagens gränser, fråga om mat som mataffären skulle slänga – för att undersöka om det fanns en större gräns här än att stjäla slängd mat. Vi lagade också mat på det vi fyndade och sedan åt vi maten. Alla hade olika gränser i allt och det bästa med gruppen var att alla respekterade varandras gränser. Det var diskussionerna som fick oss in på nästa spår och sedan nästa. Vi blev aldrig klara med vårt arbete och visste aldrig vart vi var på väg någonstans.

Jag har lärt mig otroligt mycket under resans gång. Aldrig någonsin kommer jag känna mig lika trygg i att utföra dessa saker i en grupp som ensam. Jag har lärt mig att man i en grupp kan komma så mycket längre än jag drömt om förut. Framför allt genom att diskutera sig fram till olika saker. När vi åt tillsammans i ett bibliotek, sopdykte och frågade om mat i affärerna, var gruppen ett stöd som gjorde mig orädd. Jag lärde mig också att ge efter på de idéer jag själv hade och pröva på någon annans idé, vilket var svårt, men samtidigt en väldigt viktig del i ett grupparbete. Samtidigt kunde jag stå för mina åsikter och hålla mina gränser där de är som bekvämast. Jag kommer bära med mig vikten av att arbeta i grupp, för aldrig någonsin skulle jag kunna komma på så många idéer på egen hand som med dessa människor och det har varit väldigt värdefullt. . Det blev ett väldigt bra resultat och jag kan känna mig väldigt nöjd med vår insats.

Flugor

Just det, orsaken till att jag har flugor som bakgrund...

Är för att jag tycker flugor är äckliga och det kändes passande under det här grupparbetet med dumpster diving.

De senaste dagarna...

Fuck fuck fuck... Min dator har liksom krånglat så mycket att jag inte kunnat komma åt min blogg som jag velat. Men nuuuu så, nu har jag tillgång att skriva ett långt inlägg om de senaste dagarna.

Tillbaka till GRÄNSER...

Vad har då hänt? Sist jag skrev så hade min grupp varit på yoga och fått sträcka på sig. De råkade visst hamna på senior-yoga och kände sig ju lagomt ovälkomna där. Dom verkade iallafall haft roligt.
Sedan var det frukost knytkalas. Jag blev lite förvånad över hur mycket alla hade med sig och blev lite obekväm då jag snabbt bara hade köpt med mig lite kakor från Lidl, mest för att jag hade så mycket att göra dagen innan. Men frukosten var väldigt trevlig iallafall och det blev en livlig diskussion kring bordet. Glömde berätta att vi satt på ett universitetsbibliotek och åt frukost. Såg säkert ganska udda och konstigt ut för de som satt intill. Jag reflekterade inte så mycket över att det fanns andra personer i rummet som försökte studera, men efteråt kom jag på att vi kanske störde dom. För att gå tillbaka till den livliga diskussionen kring matbordet, så måste jag poängtera att det råde ganska mycket kaos inom mig kring grupparbetet och temat kring gränser. Det kändes som att arbetet aldrig skulle gå vägen och att jag inte riktigt visste vart vi låg nånstans.

Men det blev bättre efter ett tag...

Vi hade iallafall kommit på vad som skulle göras. Under onsdagen då jag var frånvarande hade min grupp diskuterat och kommit fram till att vi skulle utföra en dumpster diving, vad är det för något undrar ni? Det är helt enkelt när man går till en matbutik efter stängningstid och tar deras mat som dom slängt. Oftast mat med kort datum eller datum som gått ut. Datum, ja just ja. Jag höll ju på att glömma, vi hade i gruppen bestämt oss för att jobba med datum under frukosten. Och vi skrev ner datumen från alla möjliga olika saker hemma, för det mesta i köket. Dessa ska vi sedan använda oss av i vårat arbete tillsammans med allt annat vi gör. När vi satt och diskuterade om dumpster diving så kom vi in på att laga mat av det vi hittar och sedan kanske bjuda klassen på något. Får se hur det blir med det.

Dumpster Diving
Jag som är lite extremt bakterierädd, tyckte det var att gå över gränsen alldeles för mycket att rota i andras sopor. Även hemma, tycker jag det är läskigt att ta ut soporna. Vet att jag är lite löjlig när det gäller sånt. Men min gräns att stiga över, blev nog att följa med och titta på allt som jag tycker är äckligt. Jag kände väll lite att vad gör jag egentligen här och att jag mest var till ingen nytta. Men att faktiskt vara med var väldigt intressant. De flesta i min grupp verkade tycka att det var lite spännande och att det var lite läskigt att göra något lite förbjudet. Men jag kände mig förvånandsvärt lugn och tyckte att det inte var nånting. Väldigt neutral skulle jag nog säga. Mina tankar gick mer till dom hemlösa och jag tänkte att det var fint att det finns en möjlighet för dom att hitta mat. Dumpster diving är tydligen i en gråzon och det finns inte någon tydlig lag som säger att det är förbjudet eller inte. Personligen tycker jag att det är löjligt att ha en lag om något som man slängt och inte längre vill ha.

Vi hittade en hel del spenat, bananer och lite sallad. Något äpple och tomat fanns också i containern. Får ju inte glömma den otroligt vackra buketten med blommor vi hittade. Jag rörde aldrig någonting och kände ett litet obehag över tanken att röra vid maten. Nästa dag skulle vi också laga maten och sedan äta den...

Vi hade ju inte alla ingredienserna som behövdes för att laga mat. Därför bestämde vi oss för att åka runt till lite olika butiker och fråga om vi kunde få maten som de tänkte slänga. Av tre butiker fick vi två nej, men på den tredje butiken blev vi bemötta av en stor glädje av att bli av med maten. Dom nästan slängde maten på oss och vi fick med oss hela en sopsäck, tre kartonger och en kasse full med mat. Mestadels kött, men också en stor mängd bröd, sallad, ädelost och mer bananer. Då det inte ens hade rört en soptunna, kände jag att det var okej att ta hem lite bröd som hade fyra dagar kvar innan datumet gick ut. Att fråga butiken om att få slängd mat, ta hem brödet och faktiskt hjälpa till att bära allt vi fick var en lagom gräns att gå över. Detta var ju något jag aldrig skulle göra vanligtsvis.

Då min bakteriefobi stang till i magen på mig, kände jag även dagen efter att det inte gick att röra vid maten vi hittat. Så matlagningen fick stå för resten av min grupp. Det såg väldigt aptitligt ut måste jag säga, men att äta maten var fortfarande att gå över min absoluta gräns och jag kände ett litet illamående bara vid tanken. Tror att det var vetskapen om vart ifrån ingredienserna kom som var jobbig. Maten blev vegetarisk och på menyn stog det: Paj med ost och spenat, ruccola sallad med safter från blodclementin, gott bröd till och en mustig (klibbig) tzatziki. Dekoren bestog av blommor från den bukett vi dumpstrat. Så här blev måltiden:

Gränser

Ja, då var det tillbaka till skolan efter jul och nyår då.
Vi har ett grupparbete framför oss och ska arbeta kring temat gränser.
Vid mitt första möte med gruppen som är grupp nr. 1. Började vi fundera på vad gränser är egentligen? Vi undersökte ordet bland annat genom att själva beskriva för varandra våran personliga syn på vad det är för något, vilket iallafall gav mig en klarare syn på vad gränser kan vara. För mig är gränser något personligt, den personliga gränsen och vad som känns tryggt och inte. Men vad som är en personlig gräns för mig, kanske inte är en personlig gräns för någon annan, därför blev gränser ett väldigt brett ämne på en gång. I gruppen snöade vi in på alla möjliga slags gränser och några av dom var:
stadsgränser
personlig gräns
andras gränser
landsgränser
klassgränser
religons gränser
vett och etikett gränser
fysiska gränser
psykiska gränser
normativa gränser
andliga gränser
Och väldigt mycket mer...

För att komma fram till alla dessa gränser så använde vi oss av diskussion och lite lekar. Den ena var en ordlek, där man ska säga ett ord och så ska den bredvid säga det ord som dyker upp i huvudet först. Vi spelade också in samtalet på mobil i fall att vi vill gå tillbaka och lyssna på vad vi har diskuterat om. Sen använde vi oss också av tegelstensmodellen.

Gruppens första uppgift blev att undersöka sin egna geografiska gräns och våran uppgift blev att rita streck på en karta hur vi rör oss med spårvagn, buss, tåg eller promenerande. Vilket var intressant, för det gav mig en bild på hur lite jag egentligen rör mig över staden på en normal dag. De dagar jag har något speciellt att göra, som ett möte eller något annat, rör jag mig mer på än vad jag gör en dag där jag är helt ledig. Ja, fast det gäller såklart inte alla dagar och än så länge har det bara varit tre dagar som gått.

I dag, onsdag. Har jag varit på läkarbesök och missade min grupps spännande uppgift. Att gå på Yoga. Varför yoga undrar ni säkert? Jo, under tegelstensmodellen kom vi in på en idé om att mäta saker och se var det har sin gräns? Hur lång är jag? Vart slutar jag? Tar jag slut vid tårna eller fingrarna? Vart finns min fysiska gräns? Och kan man göra gränsen större? Och till sist kom vi också in på vart slutar saker? Hus, byggnader, stolen, bordet, världen? Vi ska pröva på att mäta olika saker och sedan göra tabeller med siffror. Undersöka vart gränserna går någonstans. Tanken med yoga är helt enkelt att mäta före och efter och se om gränsen blivit större.

Förutom detta så pratade vi lite löst på om man skulle prova en gräns om dan. Då vi gjorde en tankekarta och flera i gruppen har en aning olika syn på vad gränser är för en själv. Så tycker jag personligen, att det hade varit väldigt roligt att utforska, var och en i gruppens idé, om vad för slags gräns man ska undersöka.
Min gräns hade varit att överskrida gränser och jobba kring de sju dödssynderna. Göra det förbjudna, fast kanske inte på riktigt då. Men ändå prova på att göra saker man inte får. Gestalta en mördare för en dag, fast inte mörda, vara girig en dag... osv. Eller så kan man byta ut de sju dödssynderna mot sina egna personliga gränser och överskrida en gräns per dag för att sedan dokumentera. Fast detta är såklart bara mina egna tankar och inte gruppens. Men kan inte låta bli att skriva om den iallafall.

Hmm... fick ett sms om att jag skulle ha med mig att bjuda på knytkalas - frukost imorgon.
Undrar vad min grupp har kommit på nu????? Excited excited...