Jag har nu kommit till delen där jag ska redogöra hur processen gått och ge reflektioner för mitt arbete. Det har varit roligt, jobbigt, frustrerande, inspirerande och framför allt utvecklande. Efter att jag läst en manual (matris) som vi ska använda oss av, för hur man reflektrear över en sådan här process insåg jag hur exakt den hade stämt in på mig själv.
Miss Star Trek Cyborg
VAD
Att prestera en idé på bara några veckor med en tickande klocka i nacken dygnet runt har inte varit enkelt och jag har gått från en idé till en annan. Det startade med min fascination av sci-fi och fantasy, stempunk och cyborg var det som cirkulerade i huvudet på mig. Min grundidé var att om du tänker dig att du är en illusion, att allt du upplever och varit med om bara är en fantasi, en projektion som någon annan skapat. Men någonstans upptäcktes det små ledtrådar in i det som egentligen var verklighet. Du är en dator in i framtiden, en artificial intelligence och din kropp är inte längre den du trodde. Vi kliver in i en fantasivärld där maskinerna styr. Det kan liknas matrix och det kan liknas steampunk. Men vad det verkligen är, är ett mysterium. Varje del av kroppen är egentligen ett kretskort som styr över hur du fungerar och smärta, ångest och skador är egentligen felkonstruktioner på dina kretskort. När du går till läkaren så går du egentligen till mekanikern och om du har ångest, adhd, borderline, psykopati, så har ju egentligen bara ditt kretskort för hjärnan bestämt att det ska bli så. Detta är framtiden, vi tror att det är nutiden, det är maskinernas värld. Jag ville på något sätt få fantasin att bli verklighet.
Men hur jag skulle illustrera detta så att det budskapet kom fram var inte något som var enkelt. Jag insåg snart att det viktigaste var inte att göra en fantasi i den här världen, utan att det var min fantasi i mig själv som var det magiska. Då jag är en person som alltid fantiserat och älskat den värld av overklig verklighet och fantasi och sci-fi varit en central del av mitt liv var det helt enkelt det som var det viktigaste för mig. Fantasin i sig själv är min magiska artefakt. Allt som står här ovan om cyborgs och illusionen om den här världen blev helt enkelt just en fantasi. Mitt arbete vände till att jag ville visa min egna privata fantasi för omvärlden. Jag fantiserar i mitt arbete att jag är en cyborg i framtiden som styrs av maskiner och allt runt omkring mig som verkar vara den vanliga världen bara är en illusion. Själva fantasin i mig blev det magiska, att jag kan tänka mig bort till en annan plats och vara en helt annan person i en helt annan värld.
HUR
Hur jag då skulle gå tillväga var den stora resan. Jag hade en mängd olika ideér i mig från början som inte riktigt fick plats. Ett virrvarr av tankar och ideér som bara måste prövas. Jag började med att måla en tavla som föreställde ett porträtt på en robot i form av en kvinna med själva huden (kroppen) som ett kretskort ståendes i en fantasivärld, den höll jag på med i någon vecka ungefär och blev aldrig riktigt färdig med den. Min nästa idé var att samla på mig en mängd olika kretskort och elektronikskrot att göra en cyborg av och sen fota. Gick sedan på handledning som gav mig nya perspektiv, men jag hade egentligen inga direkt frågor om mitt arbete då jag i huvudet hade min idé färdig. Jag hade min modell som jag hade tänkt fota som cyborg i skolans fotostudio, men som vi alla vet råkar vi ut för hinder ibland och oturligt nog fick min modell hinder och meddelade detta samma dag som jag skulle fotat henne. Lagom nerdeppad över att mitt arbete skulle gå åt skogen fick jag ju då hitta på något nytt. Jag satt och tecknade en del under tiden jag funderade på hur jag skulle gå till väga, då det bara var ett handledningstillfälle kvar och jag kände tidspressen hetta över mig, kände jag att jag var tvungen att hitta på något snabbt. Det blev några teckningar med temat cyborg, men jag kom inte riktigt någon vart med det jag hade skapat, men det visade sig senare att teckningarna skulle komma till nytta. Det var då mitt hela arbete tog sig en helomvändning och min grundidé hamnade åt sidan och nästan glömdes bort. Jag klädde ut mig i star trek uniform och alla kretskort och elektronikskrot och blev en cyborg. Filmade mig själv och klippte sedan ihop det till en film med synth låten Machine (remix by Theatre of Tragedy) och det blev helt enkelt en slags musikvideo. Jag hade så roligt att jag glömde bort vad tid och rum var, satt hela dagen, klippte och hade mig och skrattade åt mig själv när jag gjorde mig till åtlöje framför kameran. Jag filmade även min målning och mina teckningar. Har även några klipp från en spårvagn och på några platser utomhus, för att låta det finnas en symbol för att fantasin finns där ute även om vi inte ser den och för att jag har med mig min fantasi vart jag än tar vägen.
VARFÖR
Varför mitt arbete blev en film var nästan av en enkel slump. Då min modell inte kunde dagen då jag hade fotostudion och jag hade en bestämd deadline då mitt arbete skulle vara klart fick jag hitta på något nytt. Och varför det blev fantasierna som var det magiska, var att jag insåg hur viktiga fantasierna varit för mig under mitt liv. Då min taskiga barndom med mobbing och missär fått mig att gå in i en egen värld bland trollkarlar, prinsessor, rymdskepp och cyborgs. Jag har sedan en tid spelat olika rollspel och teater var det roligaste jag visste under ett par år. Det är det mest centrala för mig och det allra mest privata. Att fantasin är den enda som sätter gränserna och det är det som är den magiska artefakten för just mig i min vardag. Hade jag haft mer tid för mitt arbete och haft videokameran som jag lånade, i flera dagar så hade jag även filmat mig som star trek eller cyborg utomhus, kanske på spårvagnen eller någon annanstans, för att tydliggöra att fantasin finns med mig vart jag än går.
REFLEKTIONER
Vad har jag då fått ut av detta arbetet? Jag fick ta sats mot en av de svåraste uppgifterna jag känner till och det är att jobba självständigt utan att ha tydliga instruktioner om vad som ska göras. Det fria arbetet kan jag ibland tycka är det allra svåraste i en process. Om jag får en färdig uppgift, 'måla hundar' så målar jag en massa mängder hundar utan att det egentligen behöva tänka och det blir ju inte heller så mycket av en process. Det har varit lärorikt att få arbeta självständigt och fritt då jag fått ta tjuren vid hornen och tvinga mig själv att processa och prestera. Tycker det var viktigt att prova på hur svårt det kan vara att ha en klocka i nacken som får en att svettas av prestationsångest och få uppleva hur en process går till. Det har varit en bra erfarenhet som kommer följa med mig även i fortsatta självständiga uppgifter. Arbetet och processen har lett mig till en djupare förståelse i hur mina framtida elever kommer genomgå i deras arbete och där igenom kommer jag också att kunna vägleda dom på ett mer och bättre pedagogiskt tillvägagångssätt.
Och slutligen en länk till videon jag skapade:
