Dagens workshop...

Vi fick en text var som vi skulle tolka och tänka brett om. Gå utanför boxen så att säga, lägga egna betydelser och inte hålla sig fast vid den första idén man får i huvudet. Det skulle vara gestaltande, det vill säga att man använder sig själv eller andra i det konstnärliga. Vår lärare Nicke berättade för oss att vi även skulle utmana oss själva. Det blev minst sagt en utmaning!


Tyckte vår grupp jobbade bra i början med att hjälpa varandra med tankar, reflektioner och ideér. Arbetet i sig var individuellt (stavade jag rätt?). 


Jag fick en text som löd: 
Bär ett tungt föremål på ryggen. Dansa så snabbt som möjligt. 


Den första tanken som dök upp inom mig var en tung stor sten som man bär på ryggen och försöker dansa med tunga steg så snabbt det går. Men efter att jag använt mig av tegelstegsmodellen och skrivit ner massor av ord som kommer upp i huvudet när jag tänker på tungt föremål började jag mer och mer kliva ur boxen. 
Några av orden var:
Ok
Börda
Väska
Ångest
Sten
Böcker
Jordklot
Känslor
Person
Livets mening
Ansvar
Orosmoln
Hat


Här märkte jag att andra saker än tunga föremål dök upp. Föremålet blev helt plötsligt något annat än just ett föremål. Det blev känslor. Så jag funderade ett tag över detta. Hur kan man visa att man bär på tunga känslor? Kanske med en skylt med text. Men så skulle man ju dansa så snabbt som möjligt också. Förvirrande!
Så då fick jag fundera på vad dansa så snabbt som möjligt kunde betyda. Jag valde tegelstensmodellen (ett knep Nicke lärde oss) igen och skrev ner orden:
Lycka
Glädje
Snurra
Förvirrad
Galen
Tung
Lätt
Ångestfylld


Detta gav mig ingenting...


Jag funderade vidare och kom på hur folk döljer sina känslor. Dom gömmer dom så gott det går för omgiviningen och ingen märker någonting. Jag skrev ner texten: "Jag bär på ångest, en tung sten. Jag dansar så fort som möjligt. Ingen märker någonting, förutom att jag dansar."
Nu blev det klarare i huvudet på mig. Dansen var sättet att gömma känslorna på och så länge man dansar märker ingen vilka tunga stenar av känslor man bär på. Efter att ha diskuterat med Nicke om min idé fick jag några goda tips som ledde mig till resultatet. Det skulle vara tre bilder, men jag vill ha fyra. Så det blev fyra bilder, tre stenar och en leende fasad. 

Alla bär vi på en hemlig sten!

Workshop! 21/9

Deadline är klockan 18:00 ikväll. 

Min idé är färdig och jag har inom en snar framtid genomfört den. Men just idag, just ikväll ska jag iväg på ett möte som börjar klockan 17:00. Så mitt resultat får ni reda på lite senare. 

Over and out!

Pandemonium

För några dagar sedan så var vi på två utställningar som hade temat Pandemonium. Jag har inte riktigt haft tid att blogga om den. Men här kommer lite bilder från utställningarna. 

Detta är den lilla röda fyrkanten som heter Röda Sten. Det kändes verkligen som att man kom fram till en liten röd sten när man såg huset så här på avstånd.

Jag gjorde en film fram till entrén till Röda Sten.

 När man steg förbi och tittade runt omkring huset så fann man mycket graffiti på väggarna. Det kändes hemtrevligt. 

 Detta var en del av utställningen. Mycket större än på denna bilden. Men dessa former kändes nästan organiska och jag fick känslan av en stor alien full av spenar.

 Massa folk på tjocka tv-apparater som alla pratade samtidigt. Tror den handlade om olika kulturer i Sverige. 

Denna karta var gjord utav elektronik sladdar och det satt små högtalare här och där. Det brusade som en gammal radio och jag stod och lyssnade på ljudet en stund. 

 Ett hål i en bok? Jag fann inget intressant med att titta på den här boken. Det är ett hål, kan betyda så mycket för andra, men för mig är det bara ett hål.

 Teckning har jag alltid varit förtjust i. 

 Tyckte om alla dessa flygande skulpturerna. Lysrör som bländade och änglar som var vingklippta. Nästan lite sorglig känsla över det hela. 

Spindlar... Jag har sån faslig fobi. Obehag, stort obehag när jag tittade på denna tavlan. 

Men intressant koppling till naturen och byggnaderna i bakgrunden.

Utställning på Masthuggstorget 'förändring i det offentliga rummet'

Jag vill att alla sexuella läggningar ska accepteras i det offentliga rummet. Alla oavsett läggning ska kunna hålla i handen på stan utan att få konstiga blickar, klåpord och övrig fysisk/psykisk våld emot sig. Här är några bilder från utställningen. Mycket lyckad tycker jag!

uuuh...

Jag är en nattmänniska, vill inte gå upp så här tidigt. 

Men min underbara pojkvän hade frukosten klar lagom tills jag skulle kliva upp ur sängen.
Det är KÄRLEK!

Så vem är jag.

Jag är Jennie och läser till bildlärare på Göteborgs Universitet. Denna bloggen kommer följa mig liksom jag den, under tiden jag spenderar min tid på HDK. Jag kommer lägga upp mina tankar och bilder på mina konstverk och en del allmänt som jag finner intressant och viktigt. 

*

Tycker att det är fy skam att alla sexuella läggningar inte accepteras i samhället. Därför tänker jag låta veckans tema som är: Förändring i det offentliga rummet, handla om just det. 

Om jag inte ändrar mig under arbetets gång vill säga.

Meningar och 'den andre'

 Meningar, med för lite tid och konstiga ord skapade min grupp en text som låter djupt.

Konstnärernas skicklighet gör möjligheterna och bildvärlden öppen.
Konstnär, ideér, fotografering, speglar, ljud, ideal. Behöver bara förstå fusk och form.
Härliga bildämne, destruktiv fotografi. Jag hoppade öppet
Destruktivt och impulsivt. Blunda ingenting.
Projicera själv. Destruktiv okonventionell skicklighet.

Vet inte vad den betyder!

*
Vi skulle skriva ner på lappar vad våran egen uppfattning om begreppet 'den andre' är. Den andre, som den man möter första gången, eller den man samtalar med, den man tittar på i bussen, den man kännt i åratal. Men också om fördomar man har om den andre och vad man tar för givet av andra människor. För mig är alltid den andre ett frågetecken. Och det var det hela denna dagen handlade om. En ny klass, nya människor, nya frågetecken.

Denna lappen tog jag med våld i ett myller av lappar på golvet. Vi fick bara välja en och jag var övertygad om att alla ville ha just denna lappen. Dök ner med våld och insåg att ingen försökte ta den förutom jag. Kanske är inte 'den andre' ett frågetecken för alla andra. Inspirerande!