torsdag 27 oktober 2011

Processen

Ja, nu har det ju gått flera veckor av eget arbete på min första kurs i bild och visuell kultur, lärarprogrammet på Göteborgs Universitet.
Jag har nu kommit till delen där jag ska redogöra hur processen gått och ge reflektioner för mitt arbete. Det har varit roligt, jobbigt, frustrerande, inspirerande och framför allt utvecklande. Efter att jag läst en manual (matris) som vi ska använda oss av, för hur man reflektrear över en sådan här process insåg jag hur exakt den hade stämt in på mig själv.

Miss Star Trek Cyborg

VAD

Att prestera en idé på bara några veckor med en tickande klocka i nacken dygnet runt har inte varit enkelt och jag har gått från en idé till en annan. Det startade med min fascination av sci-fi och fantasy, stempunk och cyborg var det som cirkulerade i huvudet på mig. Min grundidé var att om du tänker dig att du är en illusion, att allt du upplever och varit med om bara är en fantasi, en projektion som någon annan skapat. Men någonstans upptäcktes det små ledtrådar in i det som egentligen var verklighet. Du är en dator in i framtiden, en artificial intelligence och din kropp är inte längre den du trodde. Vi kliver in i en fantasivärld där maskinerna styr. Det kan liknas matrix och det kan liknas steampunk. Men vad det verkligen är, är ett mysterium. Varje del av kroppen är egentligen ett kretskort som styr över hur du fungerar och smärta, ångest och skador är egentligen felkonstruktioner på dina kretskort. När du går till läkaren så går du egentligen till mekanikern och om du har ångest, adhd, borderline, psykopati, så har ju egentligen bara ditt kretskort för hjärnan bestämt att det ska bli så. Detta är framtiden, vi tror att det är nutiden, det är maskinernas värld. Jag ville på något sätt få fantasin att bli verklighet. 

Men hur jag skulle illustrera detta så att det budskapet kom fram var inte något som var enkelt. Jag insåg snart att det viktigaste var inte att göra en fantasi i den här världen, utan att det var min fantasi i mig själv som var det magiska. Då jag är en person som alltid fantiserat och älskat den värld av overklig verklighet och fantasi och sci-fi varit en central del av mitt liv var det helt enkelt det som var det viktigaste för mig. Fantasin i sig själv är min magiska artefakt. Allt som står här ovan om cyborgs och illusionen om den här världen blev helt enkelt just en fantasi. Mitt arbete vände till att jag ville visa min egna privata fantasi för omvärlden. Jag fantiserar i mitt arbete att jag är en cyborg i framtiden som styrs av maskiner och allt runt omkring mig som verkar vara den vanliga världen bara är en illusion. Själva fantasin i mig blev det magiska, att jag kan tänka mig bort till en annan plats och vara en helt annan person i en helt annan värld.

HUR

Hur jag då skulle gå tillväga var den stora resan. Jag hade en mängd olika ideér i mig från början som inte riktigt fick plats. Ett virrvarr av tankar och ideér som bara måste prövas. Jag började med att måla en tavla som föreställde ett porträtt på en robot i form av en kvinna med själva huden (kroppen) som ett kretskort ståendes i en fantasivärld, den höll jag på med i någon vecka ungefär och blev aldrig riktigt färdig med den. Min nästa idé var att samla på mig en mängd olika kretskort och elektronikskrot att göra en cyborg av och sen fota. Gick sedan på handledning som gav mig nya perspektiv, men jag hade egentligen inga direkt frågor om mitt arbete då jag i huvudet hade min idé färdig. Jag hade min modell som jag hade tänkt fota som cyborg i skolans fotostudio, men som vi alla vet råkar vi ut för hinder ibland och oturligt nog fick min modell hinder och meddelade detta samma dag som jag skulle fotat henne. Lagom nerdeppad över att mitt arbete skulle gå åt skogen fick jag ju då hitta på något nytt. Jag satt och tecknade en del under tiden jag funderade på hur jag skulle gå till väga, då det bara var ett handledningstillfälle kvar och jag kände tidspressen hetta över mig, kände jag att jag var tvungen att hitta på något snabbt. Det blev några teckningar med temat cyborg, men jag kom inte riktigt någon vart med det jag hade skapat, men det visade sig senare att teckningarna skulle komma till nytta. Det var då mitt hela arbete tog sig en helomvändning och min grundidé hamnade åt sidan och nästan glömdes bort. Jag klädde ut mig i star trek uniform och alla kretskort och elektronikskrot och blev en cyborg. Filmade mig själv och klippte sedan ihop det till en film med synth låten Machine (remix by Theatre of Tragedy) och det blev helt enkelt en slags musikvideo. Jag hade så roligt att jag glömde bort vad tid och rum var, satt hela dagen, klippte och hade mig och skrattade åt mig själv när jag gjorde mig till åtlöje framför kameran. Jag filmade även min målning och mina teckningar. Har även några klipp från en spårvagn och på några platser utomhus, för att låta det finnas en symbol för att fantasin finns där ute även om vi inte ser den och för att jag har med mig min fantasi vart jag än tar vägen. 

VARFÖR

Varför mitt arbete blev en film var nästan av en enkel slump. Då min modell inte kunde dagen då jag hade fotostudion och jag hade en bestämd deadline då mitt arbete skulle vara klart fick jag hitta på något nytt. Och varför det blev fantasierna som var det magiska, var att jag insåg hur viktiga fantasierna varit för mig under mitt liv. Då min taskiga barndom med mobbing och missär fått mig att gå in i en egen värld bland trollkarlar, prinsessor, rymdskepp och cyborgs. Jag har sedan en tid spelat olika rollspel och teater var det roligaste jag visste under ett par år. Det är det mest centrala för mig och det allra mest privata. Att fantasin är den enda som sätter gränserna och det är det som är den magiska artefakten för just mig i min vardag. Hade jag haft mer tid för mitt arbete och haft videokameran som jag lånade, i flera dagar så hade jag även filmat mig som star trek eller cyborg utomhus, kanske på spårvagnen eller någon annanstans, för att tydliggöra att fantasin finns med mig vart jag än går.  

REFLEKTIONER

Vad har jag då fått ut av detta arbetet? Jag fick ta sats mot en av de svåraste uppgifterna jag känner till och det är att jobba självständigt utan att ha tydliga instruktioner om vad som ska göras. Det fria arbetet kan jag ibland tycka är det allra svåraste i en process. Om jag får en färdig uppgift, 'måla hundar' så målar jag en massa mängder hundar utan att det egentligen behöva tänka och det blir ju inte heller så mycket av en process. Det har varit lärorikt att få arbeta självständigt och fritt då jag fått ta tjuren vid hornen och tvinga mig själv att processa och prestera. Tycker det var viktigt att prova på hur svårt det kan vara att ha en klocka i nacken som får en att svettas av prestationsångest och få uppleva hur en process går till. Det har varit en bra erfarenhet som kommer följa med mig även i fortsatta självständiga uppgifter. Arbetet och processen har lett mig till en djupare förståelse i hur mina framtida elever kommer genomgå i deras arbete och där igenom kommer jag också att kunna vägleda dom på ett mer och bättre pedagogiskt tillvägagångssätt. 


Och slutligen en länk till videon jag skapade:


onsdag 19 oktober 2011

En liten ledtråd

Jag tänker inte avslöja helt vad jag sysslat med denna veckan.
Men en liten ledtråd kan ni ju allt få.
Ni i min klass som kommer på handledningen imorgon Torsdag, kommer få se hela videon.
Ses då...

Det är alltså en film jag gjort.

tisdag 11 oktober 2011

måndag 10 oktober 2011

Hösten

Man vet att det är höst när det är små små vattendroppar på fönstret varje morgon.
De stannar där hela dagen och ibland hör man hur det viner om fönstret.
Man vet att det är höst då man fryser och måste bära halsduken för att inte bli kall om nacken.
På kvällarna kommer det dimma om man andas utomhus.
Flugorna börjar se trötta ut på mitt badrumsgolv.
Sakta men säkert kommer det frost om morgonen. 
Men det har inte riktigt börjat ännu.
Det regnar och jag behöver köpa nya skor som fungerar i regnet.
Går inte ut utan min regnjacka längre. 
Börjar frysa om kvällarna och elementen börjar bli smått varma. 
Man vet att det är höst om man fryser och det varma täcket kommer fram.
Men jag tycker synd om flugorna. 



söndag 9 oktober 2011

Eget arbete

Det här med att blogga alltså. Inte riktigt min grej, jag avskyr att lägga upp ofärdiga arbeten och inte riktigt veta vad  jag ska skriva om. Men nu ska jag förklara vad mitt egna arbete handlar om.

Om du tänker dig att du är en illusion, att allt du upplever och varit med om bara är en fantasi, en projektion som någon annan skapat. Men någonstans upptäcktes det små ledtrådar in i det som egentligen var verklighet. Du är en dator in i framtiden, en artificial intelligence och din kropp är inte längre den du trodde. Vi kliver in i en fantasivärld där maskinerna styr. Det kan liknas matrix och det kan liknas steampunk. Men vad det verkligen är, är ett mysterium. Varje del av kroppen är egentligen ett kretskort som styr över hur du fungerar och smärta, ångest och skador är egentligen felkonstruktioner på dina kretskort. När du går till läkaren så går du egentligen till mekanikern och om du har ångest, adhd, borderline, psykopati, så har ju egentligen bara ditt kretskort för hjärnan bestämt att det ska bli så. Detta är framtiden, vi tror att det är nutiden, det är maskinernas värld.

Jag har samlat på mig olika kretskort och min plan är nu att göra en cyborg som jag ska fotografera i skolans fotostudio. Sen har jag börjat måla på en tavla som jag nedanför lägger upp en ofärdig bild på. Men jag gillar egentligen inte att lägga upp ofärdiga saker. Sen lägger jag upp en bild som min lärare hjälpte mig få till, det är en bild på ett kretskort och jag blev inspirerad av att göra något liknande med mina kretskort, sladdar och liknande.


lördag 1 oktober 2011

De Magiska Artefakterna

Allt nedanför kan verka väldigt konstigt för den som inte var med dessa två dagar av magiska artefakter. Men jag kan lova att det var väldigt roligt och det är ju egentligen inte meningen att man ska förstå. Det enda logiska är att det inte finns någon logik.


I begynnelsen skapades makten. Makten styr folket och folket lyder den blint som blinda spelpjäser i en värld av överklass och juridik. Poliserna leker batong på stadens gator med hemska ritualer för att styra folket. En tid av magi tog sin början.
Under renässansens början tog manifesten vid och trotsiga människor skapade subulturer, makten kom att kalla dem 'de olydiga'. Men olydighet kunde ju botas och präster löpte korståg och det skapades ritualer som tidigare aldrig använts. Vid utgrävningar fann man olika magiska verktyg som vi ännu inte vet hur de avänts. Men den kända och erkända forskaren Manchetto har kommit på olika teorier som ännu inte har kunnat strykas. Detta är ännu hemligstämplat. Men vid utgrävningar fann man också ett textdokument.

Mannemono Mannemona JXPQ37KZ5
Mannemono Mannemona Mannemono
11111111100000---5XQJPK8
Mannemono, du olydige Mannemona, du lydige. 
Tom Tom Tom, töm töm.
Bär din synd, nålar rökelse, smärta.
010101010101...
Fall på knä, be din nåd...
du olydige, bli lydig.
Bota bota bota, men ditt straff förblir evigt.
Följ nu makten du olydige, bli lydig.


onsdag 21 september 2011

Dagens workshop...

Vi fick en text var som vi skulle tolka och tänka brett om. Gå utanför boxen så att säga, lägga egna betydelser och inte hålla sig fast vid den första idén man får i huvudet. Det skulle vara gestaltande, det vill säga att man använder sig själv eller andra i det konstnärliga. Vår lärare Nicke berättade för oss att vi även skulle utmana oss själva. Det blev minst sagt en utmaning!


Tyckte vår grupp jobbade bra i början med att hjälpa varandra med tankar, reflektioner och ideér. Arbetet i sig var individuellt (stavade jag rätt?). 


Jag fick en text som löd: 
Bär ett tungt föremål på ryggen. Dansa så snabbt som möjligt. 


Den första tanken som dök upp inom mig var en tung stor sten som man bär på ryggen och försöker dansa med tunga steg så snabbt det går. Men efter att jag använt mig av tegelstegsmodellen och skrivit ner massor av ord som kommer upp i huvudet när jag tänker på tungt föremål började jag mer och mer kliva ur boxen. 
Några av orden var:
Ok
Börda
Väska
Ångest
Sten
Böcker
Jordklot
Känslor
Person
Livets mening
Ansvar
Orosmoln
Hat


Här märkte jag att andra saker än tunga föremål dök upp. Föremålet blev helt plötsligt något annat än just ett föremål. Det blev känslor. Så jag funderade ett tag över detta. Hur kan man visa att man bär på tunga känslor? Kanske med en skylt med text. Men så skulle man ju dansa så snabbt som möjligt också. Förvirrande!
Så då fick jag fundera på vad dansa så snabbt som möjligt kunde betyda. Jag valde tegelstensmodellen (ett knep Nicke lärde oss) igen och skrev ner orden:
Lycka
Glädje
Snurra
Förvirrad
Galen
Tung
Lätt
Ångestfylld


Detta gav mig ingenting...


Jag funderade vidare och kom på hur folk döljer sina känslor. Dom gömmer dom så gott det går för omgiviningen och ingen märker någonting. Jag skrev ner texten: "Jag bär på ångest, en tung sten. Jag dansar så fort som möjligt. Ingen märker någonting, förutom att jag dansar."
Nu blev det klarare i huvudet på mig. Dansen var sättet att gömma känslorna på och så länge man dansar märker ingen vilka tunga stenar av känslor man bär på. Efter att ha diskuterat med Nicke om min idé fick jag några goda tips som ledde mig till resultatet. Det skulle vara tre bilder, men jag vill ha fyra. Så det blev fyra bilder, tre stenar och en leende fasad. 






Alla bär vi på en hemlig sten!



Workshop! 21/9

Deadline är klockan 18:00 ikväll. 
Min idé är färdig och jag har inom en snar framtid genomfört den. Men just idag, just ikväll ska jag iväg på ett möte som börjar klockan 17:00. Så mitt resultat får ni reda på lite senare. 

Over and out!

Pandemonium

För några dagar sedan så var vi på två utställningar som hade temat Pandemonium. Jag har inte riktigt haft tid att blogga om den. Men här kommer lite bilder från utställningarna. 

Detta är den lilla röda fyrkanten som heter Röda Sten. Det kändes verkligen som att man kom fram till en liten röd sten när man såg huset så här på avstånd.

Jag gjorde en film fram till entrén till Röda Sten.

 När man steg förbi och tittade runt omkring huset så fann man mycket graffiti på väggarna. Det kändes hemtrevligt. 


 Detta var en del av utställningen. Mycket större än på denna bilden. Men dessa former kändes nästan organiska och jag fick känslan av en stor alien full av spenar.

 Massa folk på tjocka tv-apparater som alla pratade samtidigt. Tror den handlade om olika kulturer i Sverige. 

Denna karta var gjord utav elektronik sladdar och det satt små högtalare här och där. Det brusade som en gammal radio och jag stod och lyssnade på ljudet en stund. 


 Ett hål i en bok? Jag fann inget intressant med att titta på den här boken. Det är ett hål, kan betyda så mycket för andra, men för mig är det bara ett hål.

 Teckning har jag alltid varit förtjust i. 


 Tyckte om alla dessa flygande skulpturerna. Lysrör som bländade och änglar som var vingklippta. Nästan lite sorglig känsla över det hela. 


Spindlar... Jag har sån faslig fobi. Obehag, stort obehag när jag tittade på denna tavlan. 
Men intressant koppling till naturen och byggnaderna i bakgrunden.

torsdag 8 september 2011

Utställning på Masthuggstorget 'förändring i det offentliga rummet'

Jag vill att alla sexuella läggningar ska accepteras i det offentliga rummet. Alla oavsett läggning ska kunna hålla i handen på stan utan att få konstiga blickar, klåpord och övrig fysisk/psykisk våld emot sig. Här är några bilder från utställningen. Mycket lyckad tycker jag!







tisdag 6 september 2011

uuuh...

Jag är en nattmänniska, vill inte gå upp så här tidigt. 
Men min underbara pojkvän hade frukosten klar lagom tills jag skulle kliva upp ur sängen.
Det är KÄRLEK!


måndag 5 september 2011

Så vem är jag.

Jag är Jennie och läser till bildlärare på Göteborgs Universitet. Denna bloggen kommer följa mig liksom jag den, under tiden jag spenderar min tid på HDK. Jag kommer lägga upp mina tankar och bilder på mina konstverk och en del allmänt som jag finner intressant och viktigt. 

*

Tycker att det är fy skam att alla sexuella läggningar inte accepteras i samhället. Därför tänker jag låta veckans tema som är: Förändring i det offentliga rummet, handla om just det. 
Om jag inte ändrar mig under arbetets gång vill säga.


lördag 3 september 2011

Meningar och 'den andre'

 Meningar, med för lite tid och konstiga ord skapade min grupp en text som låter djupt.

Konstnärernas skicklighet gör möjligheterna och bildvärlden öppen.
Konstnär, ideér, fotografering, speglar, ljud, ideal. Behöver bara förstå fusk och form.
Härliga bildämne, destruktiv fotografi. Jag hoppade öppet
Destruktivt och impulsivt. Blunda ingenting.
Projicera själv. Destruktiv okonventionell skicklighet.

Vet inte vad den betyder!

*
Vi skulle skriva ner på lappar vad våran egen uppfattning om begreppet 'den andre' är. Den andre, som den man möter första gången, eller den man samtalar med, den man tittar på i bussen, den man kännt i åratal. Men också om fördomar man har om den andre och vad man tar för givet av andra människor. För mig är alltid den andre ett frågetecken. Och det var det hela denna dagen handlade om. En ny klass, nya människor, nya frågetecken.


Denna lappen tog jag med våld i ett myller av lappar på golvet. Vi fick bara välja en och jag var övertygad om att alla ville ha just denna lappen. Dök ner med våld och insåg att ingen försökte ta den förutom jag. Kanske är inte 'den andre' ett frågetecken för alla andra. Inspirerande!